ShorinjiKempo: självförsvar och ödmjukhet

Text: Maria Byström

Bakom Stockholms stadion, i en av GIHs gympasalar tränar Stockholms studenters Shorinjikempoklubb tre gånger i veckan. 

Jag går dit för att vara med på ett intropass både för att få prova på systemet samt för att skriva om det. Självförsvarsbiten poängteras och det är just det som fångat mitt intresse. 

Jag byter om till vanliga, enkla träningskläder och då jag kommer in i salen så märker jag direkt att här tränar alla tillsammans. Nybörjare i ”egna” kläder medan de som tränat längre bär budodräkt. Bältesgraderna varierar från vitt till svart. Könsfördelningen är mycket jämn. 

Det är trots allt en klassisk gympasal vi är i och ingen traditionell dojo. Men en flagga hängs upp i ena ändan av salen som symboliserar att salen här och just nu huserar en Shorinjikempoklubb. 

Stilen är japansk och alla termer på slag, steg, tekniker, grepp sägs på japanska. Men i början på passet läses tre texter upp som handlar om respekt och ödmjukhet för varandra upp på svenska. Även en meditationsstund läggs in där det gäller att slappna av, tänka på andningen samt hålla ryggen rak. 

Uppvärmningen sedan känner jag igen. Exempelvis att klappa varandra på axlarna utan att själv bli träffad, rubba varandras balans och så det svåraste : att komma ur ett nedbrytningsgrepp UTAN att rycka motståndaren i håret, bitas eller gå mot ögon… 

Vidare tränas det grundslag där man står bredbent med fötterna och slår snärtslag med utgångsläget att händerna är i midjehöjd.  

Sedan är det dags att slå olika kombinationer på mitts. Att slå med såväl främre som bakre handen samt med steg in. Att tänka på att vrida med kroppen i slagen. 

Fram till nu så har alla vi som är nya tränat med någon som innehar bältesgrad, men nu delas gruppen upp. Vi nybörjare får träna på att komma ur ett grepp där någon (angriparen) tar tag om vår handled i syfte att dra oss framåt.  

Sista kvarten så är det ren fysträning. ”Raketen” körs. Det vill säga att man börjar att göra tio upphopp, tio armpress, tio sit-ups och så börjar man om och gör samma runda fast med nio upphopp i stället tills det att man är nere på noll. Slutligen är det stretch samt en kort uppvisning där två utövare med svart bälte visar hela sekvenser. 

Efter passet så sätter jag mig ner och talar med en av instruktörerna, Magnus Gustafsson. Han berättar att systemet innehåller både mjuka och hårda tekniker som både är konstnärliga såväl som realistiska.  

I en ren självförsvarssituation så blir givetvis inte rörelserna lika vackra, men principerna bakom är detsamma. Att behålla balansen och träffa på rätt ställen. Under träningen används inga skydd som exempelvis susp eller tandskydd.

Dock så förekommer sparring ibland där skydd på är ett måste.  

Magnus berättar att han fastnade för just stilen på grund av den goda stämningen, den omväxlande träningen, självförsvarsaspekten, ödmjukheten och meditationen. Att huvudkomponenterna dels består av att sätta sin egen säkerhet i första hand, men ändå kunna försvara sig på ett sätt som inte skadar angriparen mer än nödvändigt. Vidare säger han att han tack vare ShorinjiKempo fått möjlighet att resa till ursprungslandet Japan för att tävla och att stilen är utbredd över hela världen.   

    – Jag vet jag kan åka till de flesta länder och vara med på deras träningspass. De japanska termerna vi använder här används ju också i Tyskland, USA eller i Frankrike

 Avslutningsvis kan jag säga att det var ett spännande pass att vara med på. Mycket känner jag igen, men mycket var annorlunda. Och just spännvidden – från meditation till hårda slag var häftigt. Testa!  

Mer information: Besök Svenska ShorinjiKempo-förbundets hemsida. 

Annonser

About this entry