Överfallslarm

I artikeln ”Praktisk utrustning” nämner Stefan lite kort hemlarm, och jag tänkte ta det hela till en lite mer individbaserad nivå. Det finns gott om saker som marknadsförs som självskyddsredskap. Allt ifrån olika konstruktioner på slagförsstärkningsverktyg till sprayer vars tanke är att förblinda och markera en eventuell angripare. Noteras bör att det kan förekomma polisiär skepsis till alla dessa, och stundvis rent av vara illegalt (Avser väl främst slagverktygen här) vilket inte är något att eftersträva. Jag träffade två poliser under en utbildning härom månaden som faktiskt inte ens visste huruvida den spray en av tjejerna i gruppen polisen höll informationsmöte för var laglig och licensfri eller inte. Just i sammanhanget skämtades det om att ”vi säger att vi inte sett den där”, men likväl är det intressant. Sprayen i just detta fall var fullt laglig att inneha och licensfri. Men dålig information och brist på kunskap kan försätta en i problematiska situationer. Jag vet inte hur många ungdomar där ute som kan särskilja pepparspray som är licensförpliktigad och därmed illegal att inneha utan tillstånd, ifrån några av de olika självskyddssprayer som finns på marknaden. Och att sedan därtill skilja på lagens syn på de bägge produkterna, och vad än värre är – vara bekant och kapabel att hantera konsekvenserna om man skulle använda dem. En intressant enkät skulle kanske ge mig svar på det, men den biten tror jag vi överlåter på någon annan.

När man pratar om självskydd för vanliga medborgare är det viktigt att tänka på att få besitter erfarenhet, träning och mental kapacitet att handla fysiskt i en hotfull situation. De mer primitiva delarna av vår hjärna kommer att slå in om situationen urartar fullständigt – och vi går därmed på ren överlevnadsinstinkt, men likväl vill jag peka på vikten av enkla medel med stor effekt. Till skillnad ifrån den sorts träning som krävs för att dels förbereda kroppen på dess egna processer inför en situation av detta slag, och dels den sorts mentala inställning som faktiskt krävs för att utlösa den till synes rätt höga nivå av våldsanvändning har det ämne jag tänkte beröra med denna artikel väldigt få parametrar att tänka på.

En gärningsman som känner att dess överläge är begränsat är ofta en gärningsman som kommer på andra tankar. Det krävs mycket starka motiv, eller mental ohälsa att begå ett personbrott där man själv utsätter sig för en stor risk att åka dit i brottshandlingen, alternativ själv lida stor skada under utförandet. Det är helt enkelt en fråga om vanlig enkel riskbedömning och hur mycket det man ute efter är värt. Ett relativt enkelt medel att påkalla uppmärksamhet är att helt enkelt föra ett jävla liv. Visuella intryck sätter starka spår i oss och väcker därmed reaktioner, men begränsas av de fysiska förutsättningar våra synorgan har. Ljudets begränsningar är däremot mindre, det kan ta sig runt hörn, genom vissa väggar och till och med väcka oss då vi sover. Människor är i regel begåvade med stämband, och det ligger oss ofta rätt naturligt för att börja skrika om vi blir rädda eller får panik. Ett sätt att påkalla uppmärksamhet och varsko om fara. Det finns även mekaniska redskap som ersätter våra stämband, och stundvis gör jobbet bättre.

Överfallslarm av olika de slag har bubblat fram på marknaden de senare åren och det finns en rad olika varianter av dessa, och de rör sig i varierande prisklasser. Den produkt jag valde att leka med var dock specifikt utvald. Mycket beroende på att jag ville testa andra sidor av produkten än just den som innefattar dess ljud. Nämligen dess förmåga att fungera som ett kombinerat oväsende och slagförstärkningsverktyg.
Den balanserade faktor som bruket av verktyg utgör för att kompensera egna svagheter innebär ofta att man utökar sina chanser att komma någorlunda helskinnad ur en överfallssituation. I idealläget räcker det med att köra med larmet för att gärningsmannen ska känna att hans övertag minskat och riskerna att du får hjälp eller vittnen ökat, och han väljer därför att avvika. Men att räkna med det är att bedra sig själv, och larmet kan även vara ett sätt att få de där sekunderna av distraktion för att kunna komma loss och springa, alternativt vara en del i det överlevnadsinriktade våldsutövandet, kanske i formen av 120 decibel i gärningsmannens öra och burken slagen upprepade gånger i dennes ansikte.

En intressant faktor jag kommit i kontakt med då jag testade denna lilla tingest var att en del killar upplevde det som väldigt feminint med ett överfallslarm. Jag vet inte om det är den gamla hjälteromantiken som spökar eller vari denna åsikt har sitt ursprung.

Det tål att påpekas att ett överfallslarm inte löser alla problem i denna värld, men det är ett redskap som med relativt enkla medel har flertalet positiva effekter. En annan faktor som är värd att belysa då det gäller allt slags bruk av verktyg för självskydd är att det föreligger viss risk att man blir för inriktad på en enskild sak eller handling vilket gör att man sätter hela sin tillit till den. Och det är inte riktigt önskvärt i en situation där man måste vara dynamisk, målinriktad och kapabel att variera våldsutövandet till nivå med den risk man utsätts för. Mitt enda problem med överfallslarmet ur det perspektiv jag valde att testa det är att det inte går att använda tillsammans med öppna handtekniker som ligger mig varmt om hjärtat.

Annonser

About this entry