Utgångslägen och reflexer

Av Daniel 

Människokroppen är finurligt byggd. En fluga som närmar sig vårat öga leder till en blinkning, oväntad smärta vid kontakt med något leder till att handen dras undan och vi är alla bekanta med hur vi reagerar då vi trampar på något vasst. På samma sätt är vi begåvade med reflexer som gör att armarna tar emot då vi faller, en reflex barn under en viss ålder saknar. Funktionerna vår kropp har reducerat bort ifrån cerebral verksamhet i cortex till motoriska reaktioner som stammar ur rygg- eller förlängda märgen kommer även i spel då vi utsätts för plötsligt våld ifrån en annan människa.

Jag vill slåssInom självförsvarsfältet idag pratas det ofta om en ”icke-hotfull utgångsposition” – en guard i mer klassiska termer – som helt enket är tänkt att vara verksam men inte se hotfull ut. Tanken i korthet tenderar att röra sig om lätt höjda öppna händer framför bröstkorgen där armbågarna skyddar nedre delarna av magen. Stundvis utgår den i från andra ”staket”, med bara en hand i lite högre position eller ett mer eller mindre dynamiskt gestikulerande under samtal. Tanken är den samma för alla, att ha möjlighet att reagera fort för att utföra skyddande åtgärder samtidigt som man inte framstår som aggressiv eller hotfull. Det vill säga, att händer och armar ska ha största möjliga reaktionsfrihet och inte till exempel vara nedstoppade i fickorna.

Jag låtsas att jag inte vill slåssI en konflikt såväl som i vanliga fall säger kroppsspråket en hel del. Även detta är en faktor att beakta då man börjar vänja sig vid tanken på en icke-hotfull men funktionell guardposition. Exemplen intill visar på en mer eller mindre hotfull guard, och en undergiven icke-hotfull dito. Precis på samma sätt som dina ord säger en hel del. Det är rätt lätt att ge en gärningsman ”ursäkter” (Sett ur hans synvinkel…) till att ge dig en omgång. Med ord, agerande eller rörelser kan man lätt eskalera sig in i en situation som de flesta inte vill befinna sig i.

Genom att ha en konfliktmedveten position breddar man sina möjligheter att hantera läget om det skulle eskalera ifrån hårda ord till fysiskt våld. Men vad sker då det väl smäller då? Som jag nämner ovan är alla friska människokroppar begåvade med reflexer, konsekvensen av det är att du rent reflexivt kommer att reagera på om någon Jag vill inte slåss, men tvingar du mig så reagerar jagtill exempel slår emot dig eller tar tag om din hals. Min erfarenhet är att detta vanligtvis sker med händerna och i viss mån något slags kroppslig reaktion som försöker ta sig ifrån situationen, exempelvis att man ryggar undan. Mitt synsätt på saken kretsar snarare kring att medvetandegöra och träna på din egna reaktioner än att träna in specifika tekniker. Olika självförsvarssystem har olika grad av svårigheter i de tekniker man utför och detta är i mina ögon en viktig faktor att beakta om man har för avsikt att verkligen träna saker som ska kunna fungera en olycksalig kväll på en mörk gata någonstans i Sverige. Inom olika självförsvarssystem har man utvecklat något slags standardiserade ”oh shit”-reaktioner. Crazy monkey, the Spear, the Shield, Musslan med flera är namnen som getts till vad som i all enkelhet kan sammanfattas som principen att skydda, krasha in i och kontraattackera en angripare.

Självförsvarets verklighet visar på behovet av realistisk träning, och även en förmåga att presentera en ansenlig mängd aggression. Det låter kanske obehagligt att se på det så, men hellre beredd och medveten, än insnurrad i drömska fantasier om hur saker och ting ter sig. Tränar man utifrån det ovanstående perspektivet med reflexförsvar och dessutom tilllåter sig att höja trycket lite så kan man rätt snart komma till insikt om vad för slags reaktioner som fungerar emot ett verkligt slag.

För oss vanliga dödliga, vi som inte har polisiära eller militära bakgrunder eller vanföreställningar om våra förmågor, handlar allt slags självskydd om att minimera risken att utsättas för brott av personorienterad typ. Initialt genom att undvika riskerna, sekundärt genom att hantera dem verbalt eller tillmötesgående (men de-eskaleringen behandlar vi en annan gång), och först därefter igenom nyttjandet av vår fysiska förmåga att värja oss själv. Skulle situationen väl uppstå, är åtminstone jag helt inne på tanken att ha en så förberedd kropp och hjärna som möjligt.

‘Urban Combatives’ har en intressant artikel i ”Defining the Default Position” för den nyfikna.

Annonser

About this entry