Våld och människan

Av: Stefan 

Våld och självförsvar är ett känsligt ämne för många. Det är lätt att förstå varför det är så. Dels finns det biologiska orsaker. Det parasympatiska nervsystemet och det sympatiska nervsystemet är inte gjorda för att aktiveras samtidigt. När vi inte är hotade styr det parasympatiska nervsystemet våra livsprocesser. Då ligger fokus på matsmältning, förmåga att planera och tänka långsiktigt, samtala och tänka abstrakt osv. Vid ett hot aktiveras istället det sympatiska nervsystemet som styr kamp/flykt-beteendet. Pupillerna spärras upp och vi får tunnelseende, allt fokus läggs på maximal fysisk prestation, hjärtfrekvensen och andhämtningen ökar och adrenalin pumpas ut i kroppen.

När vi då börjar prata öppet och taktiskt om våld och kamp vet kroppen inte riktigt vad den ska tro. Det är lätt att leva sig in i de tänkta situationerna, och en känsla av obehag förknippad med kamp och flykt uppstår lätt. Dessutom har vi sedan vi var barn uppfostrats till att våld är något fult, att man inte slår andra människor. Detta är ofta en bra grundinställning som säkert minskar våldsbrott i samhället, men tyvärr har inte alla barn tagit till sig samma goda uppfostran.

Det är inte våldet som är skamligt och moraliskt förkastligt, utan angreppet. Lagen anser inte att angriparen och den som blir angripen är moraliskt lika, utan ger ökade befogenheter än vad som normalt är tillåtet till den som befinner sig i en nödvärnssituation. Ganska kraftigt ökade befogenheter, men helt nödvändiga.

Man kan ha svårt att förmå sig att skada en annan människa när nöden kräver. Man kan också gärna vilja tro att man har svårt för det, även om det kanske skulle visa sig vara väldigt lätt i ett skarpt läge, vilket kan vara nog så skrämmande i sig. Det motsatta, alltså en övertro på sin förmåga till våld vid ett angrepp, är å andra sidan också vanligt förekommande. Att reflektera över det moraliskt riktiga att i vissa situationer skada andra människor är ett första steg att lära sig släppa spärren när situationen kräver det. Att träna rörelserna metodiskt i kampträning gör också att den verkliga situationen känns mindre främmande. Det är också bra att ge akt på hur man fungerar i stressade situationer rent allmänt.

En mental inställning som tillåter att man bemästrar nödvärnssituationen, är att verkligen låta sig uppfyllas av helig vrede och slåss för sitt liv. Låt varje slag bli en symbol för världens alla orättvisor och drabba den som understår sig att angripa dig. Här handlar det om instinktiv, våldsam kamp av samma slag som när en mor försvarar sitt barn med plötslig och oanad kraft. Slå hårt och ge aldrig angriparen en chans att hämta sig och gå till nytt angrepp. Det är brutalt, men det funkar. Det är svårt att värja sig mot en person som kämpar som om hon inte hade något att förlora, och ett sådant brottsoffer tillhör heller inte vardagen för gärningsmannen som kan bli minst lika ställd som du själv – vilket är precis var du vill ha honom. Detta är en metod som är ett alternativ för många, det enda tänkbara sättet av överbrygga våldsspärren för vissa, och helt otänkbart för andra.

En mer ovanlig metod som passar vissa bättre är att se helt analytiskt och osentimentalt på situationen. En angripare är inget annat än ett stycke kött och ben som inte fungerar korrekt och därför måste hanteras. Det finns ingen glöd i denna kamp, men däremot inte så lite våld – det är fråga om ett metodiskt oskadliggörande. Den angripne är här inte benägen att använda övervåld, men har heller ingen aversion mot att använda våld, utan gör helt mekaniskt det som situationen kräver. Ett nära besläktat förhållningssätt är låtsas att situationen är overklig, ungefär som ett TV-spel. Precis som där gäller det att slå ner busarna och rädda de oskyldiga utan att dö. För vissa funkar detta bäst för att komma över spärren att skada andra.

Olika människor tänker och handlar olika, och dessa metoder är kanske inte rätt för dig, men i vilket fall är det viktigt att du hittar en metod som fungerar. Framgång i nödvärn beror ofta på förmågan att kunna prestera rätt mängd våld på beställning, och kroppen är tyvärr inte alltid så samarbetsvillig på den punkten. Ur självförsvarssynpunkt är dessa psykologiska faktorer otroligt mycket viktigare än att öva på teknik, så konfrontera dina rädslor och ta kontrollen över dig själv innan någon annan hinner före.

Annonser

About this entry