Improviserade vapen

Av: Stefan 

Den stora fördelen med att slåss obeväpnat är att man alltid har sina händer ”till hands”, att man behåller handens hela funktionalitet (t.ex. gripförmåga) och att man lätt kan anpassa graden av våld efter situationen. Bortsett från detta måste man medge att ett stycke levande, organisk materia som en mänsklig hand är relativt olämplig att göra större skada med. Det kan ofta vara bra att ha något mer stryktåligt mellan sig själv och en angripare.

Tillhyggen definieras lättast som föremål att slå med. Internationellt talar man ofta om improviserade vapen, men ordet ”vapen” har en utpräglat negativ klang i Sverige och anses vara något som hederligt folk borde hålla sig borta ifrån. Tyvärr är verkligheten en annan än den romantiska bild som målas upp i filmens värld, där en ensam hjälte kan försvara sig obeväpnat mot flera angripare som kanske själva är beväpnade. Ett vapen är inget annat än en kraftmultiplikator, som enligt lättfattliga fysikaliska naturlagar gör att man kan samla mer kraft på en mindre yta än vad som annars vore möjligt. En sådan kraftökning är ofta helt nödvändig för att kunna undkomma ett angrepp utan allvarliga skador, om man möter en eller flera beväpnade eller fysiskt överlägsna angripare.

Man kan gott bära med sig ett lämpligt tillhygge, i form av något enkelt föremål som du ändå bär med dig varje dag för att du har användning för det, men som också kan fungera i en nödvärnssituation. Några exempel på lagliga och lämpliga tillhyggen nämns i artikeln om knivlagen. Men ofta går det bra att improvisera ett vapen från sådant som råkar finnas i din omgivning just för stunden. I juridisk mening är det då inte fråga om ett föremål som du innehar – det råkade helt enkelt finnas till hands i den stunden. Det finns en stor skillnad mellan att försvara sig i sitt hem med en kökskniv som råkade finnas till hands, och att bära med sig en kökskniv i handväskan ifall man skulle angripas ute på gatan.

Improviserade vapen kan vara ett brett begrepp. En trottoar kan t.ex. vara ett improviserat vapen, enligt principen ”det är inte fallet som gör ont, utan det plötsliga stoppet mot slutet”. Den klassiska trasiga glasflaskan från barslagsmålens värld är ett annat exempel. En kopp hett take away-kaffe är ett tredje. I grund och botten handlar det om att uppnå någon slags våldsverkan med ett föremål, vare sig man kastar det, slår med det, låter angripare slå in i eller falla mot det osv. Att klämma någon i en dörr som försöker bryta sig in i en lägenhet är ytterligare ett exempel på vad det kan röra sig om.

Improviserade vapen handlar kort och gott om att använda miljön till sin fördel, och i en nödvärnssituation behöver man ibland alla fördelar man kan få. Det är enkelt att träna sig i att då och då ”se vapnen i vardagen”. Dels blir man bättre på att uppfatta vad som skulle kunna vara ett hot, och har därför möjlighet att undvika det, och dels kan man prestera ett mer effektivt självförsvar när det gäller. Om man har möjlighet till det är det också klokt att träna scenarion i vardagliga miljöer där man kan utsättas för angrepp, för att lära sig använda miljön till sin fördel.

Annonser

About this entry