Skadetyper

 Av: Stefan

 På ett eller annat sätt handlar närkamp om att förhindra och tillfoga skada. En översiktlig men ändamålsenlig analys av de skadetyper som kan uppkomma kan därför vara användbart.

Smärtbaserad skada

Här är det fråga om skador, ofta av lindrigare art, vars främsta uppgift är att tillfoga smärta. En spark i skrevet, ett slag i mellangärdet eller att dra någon i håret är typiska exempel. Det hela bygger på konceptet smärtfoglighet (eng. pain compliance), dvs att motparten gör som du vill därför att det helt enkelt gör för ont att göra något annat.

En del av smärteffekten kan faktiskt vara rent psykologisk. Många män vet hur ont det kan göra att få en spark i skrevet, och viker sig därför nästan automatiskt dubbla om man bara snuddar vid området. Att ta sig för huvudet efter ett slag mot t.ex. ögonen är ett annat exempel – det fyller ingen praktisk funktion, men vi har lärt oss att signalera skada på det sättet.

Smärtbaserad skada kan ibland vara ett effektivt sätt att hantera en angripare, men då framförallt med en ”anatomisk garanti”, t.ex. i form av en låsning på handleden där man kan öka smärtan efter behov – tills leden blir obrukbar om så krävs. Skadetypen är också typisk för snabba, inledande attacker för att bringa en angripare ur fattningen (t.ex. få honom att lossa lite på ett strypgrepp så att man får handlingsutrymme).

Anatomisk skada

Detta är den mest tillförlitliga formen av skada att inrikta sig på om man vill avbryta ett angrepp. Anatomisk eller strukturell skada innebär helt enkelt att man skadat en del av rörelseapparaten eller ett organ så allvarligt att fortsatt kamp är omöjlig. Ett exempel är att bryta ett knä så att angriparen helt tappar stödförmågan på ena benet. Slag mot luftstrupen så att andningsförmågan påverkas kan vara kritiskt, särskilt i en pressad situation. Brutna händer och armar brukar också kunna få slut på ett angrepp fort.

Detta innebär inte att den anatomiska skadan alltid är allvarligare än den icke-anatomiska, smärtbaserade skadan. Anatomisk skada kan vara något så enkelt som ett lösare men snabbt slag i ansiktet som påverkar tårkanaler och känsliga blodkärl så att synförmågan tillfälligt sätts ur spel. Att riva av någon örat är däremot inte anatomisk skada, utan enbart grymt, eftersom det går utmärkt att slåss med ett öra.

Systemisk skada

Vid systemisk skada sätts hela organismen ur spel. Slag mot huvudet som kan leda till medvetslöshet är ett typiskt exempel. Mer allvarliga exempel är sådant direkt dödande våld som kan vara svårt att förutse (t.ex. kraftigt hjärntrauma), att man förblöder eller kvävs, samt att man drabbas av chock (ofta i samband med blodförlust). I stort är detta verkligen ingen metod att satsa på då risken är stor att man använder på tok för mycket våld eller att den önskade effekten helt uteblir. Däremot är skadetypen viktig att känna till, eftersom man själv riskerar att drabbas. Som tumregel sägs det att en människa som blir strypt kan förlora medvetandet inom loppet av några sekunder, och att man kan förblöda inom två minuter om skadorna är allvarliga. Detta ger en fingervisning om vilken tid man har på sig att göra något åt situationen.

Annonser

About this entry