Knivförbudslagen och tillhyggen

Av: Stefan 

Den säkerhetsmedvetna människan måste göra en svår avvägning om hon överväger att bära med sig redskap som kan vara användbara i en nödvärnssituation. Å ena sidan är det svårt att försvara sig mot en fysiskt överlägsen angripare, en beväpnad angripare eller flera angripare utan hjälpmedel, men å andra sidan måste man noga beakta nödvärnslagen och knivförbudslagen om man väljer att försvara sig med tillhyggen.

Såsom nämns i introduktionen till nödvärnsrätten är det direkt olämpligt att försvara sig med utpräglade vapen såsom knivar och skjutvapen, om man vill undvika att dömas för brott. Därtill är det otillåtet att bara inneha vissa föremål på allmän plats, vare sig man använder dem eller inte. Detta regleras framförallt inom knivförbudslagen, som introduceras översiktligt här. För en noggrannare genomgång rekommenderas ett omfattande examensarbete i ämnet.

Knivlagen är uppbyggd av två skikt, där det första ringar in vad som i allmänhet är förbjudet (1§ 1st), medan det andra undantar vissa av de förbjudna föremålen under vissa omständigheter (1§ 2st) . Rent allmänt är det förbjudet att på allmän plats inneha vilket föremål som helst som kan användas som vapen vid brott mot liv och hälsa – alltså inte enbart knivar. Har man bara en livlig fantasi inser man snabbt att många föremål kan användas som vapen, men knivförbudslagen kastar sällan sitt nät riktigt så brett i praktiken. Dessutom undantas innehav av sådana föremål som ändå måste anses befogade. Det är på denna punkt som tillämpningen av lagen är svårast att förutsäga.

Till exempel kan nämnas att innehav av kniv på allmän plats faktiskt inte är rakt av otillåtet. På Polisens hemsida kan man läsa att normalt bruk av fickkniv faller inom undantaget från förbudet. Att vissa yrkesgrupper som byggarbetare och hantverkare har arbetsknivar på öppen gata är heller inte olagligt. Däremot är risken stor att de ändå skulle fällas för att ha använt övervåld om de hade försvarat sig med kniven i en nödvärnssituation. En fällkniv eller ett multiverktyg kan vara användbart för att lösa många andra problem, men man gör klokt i att välja en modell som minskar risken att man faller för frestelsen att använda den som tillhygge i en nödvärnssituation, då detta kan få förödande konsekvenser.

Även andra föremål som har en utpräglad vapenkaraktär är uttryckligen förbjudna, såsom knogjärn, teleskopbatonger eller kaststjärnor. Trots att t.ex. ”kaststjärnor” är förbjudna är det ju inte förbjudet att bära med sig mynt och kasta dessa mot en angripare. Man kan ofta nå samma eller liknande resultat med helt lagliga föremål, som dessutom är diskreta och lättillgängliga. För att säkerställa att man håller sig inom lagens ramar bör man alltså först och främst välja tillhyggen som inte alls ger sken av att vara vapen, och som dessutom måste anses befogade att inneha på allmän plats. Ett exempel på ett gränsfall här är ett bollträ. Det är oklart om det skulle bedömas falla inom knivlagens ”första skal” som ett vapen, och det skulle helt säkert vara tillåtet om det fanns ett giltigt skäl till innehavet, såsom att man var på väg till eller från en match.

Bättre är då att välja mer utpräglade vardagsföremål såsom en lämplig ficklampa, en solid metallpenna, ett kraftigt paraply eller en promadkäpp  osv. Alla dessa går utmärkt att använda som tillhygge, men de ger inte sken av att vara vapen och att inneha dem på allmän plats måste ändå anses vara befogat. Det bör också nämnas att ”självförsvar” aldrig är ett giltigt skäl att inneha ett tvivelaktigt föremål, varför huvudmotivet till att bära med sig redskapet bör vara ett annat. Orsaken till innehavet och föremålet i sig får inte ge någon anledning att tro att man hade uppsåt att begå ett brott.

Att använda vardagliga föremål som tillhyggen har dessutom den fördelen att man har viss vana av att hantera dem redan från början. Slutligen bör man beakta hur själva försvarshandlingen skulle te sig om man måste stå till svars för sina handlingar i en rättssal. Troligen ser domstolen allvarligt på om man försvarat sig med en kniv mot en knivbeväpnad angripare, medan att man försvarat sig med exempelvis ett paraply – och segrat – kan få ett helt annat bemötande.

Annonser

About this entry